Brod pa slovenska.

Igar var jag pa etnografiska museet har i Ljubljana. Det ar alltsa dar jag befinner mig.
Pa museet fanns for tillfallet en utstallning om brod.
Konstnarer hade tolkat brodsymbolen pa olika satt ett brod fran olika delar av varlden stod uppdukade med drycker och annat som ar tankt att passa till.
En film om slovensk bakeritradition visades ocksa och det var helt fantastiskt kul.

Ett gang stiliga damer bakade en stor brodlimpa som de sedan gav bort till en vaninna som firade sin namnsdag. Till limpan foljde sjalvklart namnsdag-du-ska-fa-en-limpa-sangen. Mycket vacker och en riktig klassiker.
Vidare fick jag lara mig att unga maste respektera brod, att man vet om man knadat degen tillrackligt om svett rinner ner langs ryggen och tar sig anda ner till rumpan, att ett trick for att fa barnen att inte ata all fyllning nar man bakar valnotscremefylld limpa ar att be dem hamte verktyg hos grannarna och att man inte kan baka ett gott brod pa daligt humor.

Mycket inspirerande. Till min resa mot Budapest imorgon kommer tva olika brod folja med. Jag kommer att ata dem langsamt till en ol och lite bonoritomatsas....mmmm.
Jag star infor lite av ett kval med. Ska jag ga tillbaka och kopa en flaska av den slovenska likoren eller inte. Jag kommer ju kopa i rumanien med, och kanske ungern.
Det blir ju sa manga flaskor :(

Aktuell feminism

I gårdagens DN skrev Lotta Fogde en artikel om hur feminismen åter blivit en snäv strömning mediellt. Linda Skugge, politiker och tv-personligheter som för några år sen tydligt beskrev sig själva som feminister gör det inte längre. Det Fogde kallar normalfeminism faller bort från debatten och kvar finns bara diskussionen om "68-rörelsens" kölvatten med större spridning av könssjukdomar, Fi-bråk mellan Ebba och Tina och islamofobiska pekfinger mot öst. Jag håller verkligen med Fogde om att feminismen bör vara ett levande begrepp i verklighetsbeskrivningen, det vi inom litteraturvetenskapen kallar mimesis. Det följande youtubeklippet får vara dagens exempel.



Igår var också dagen då Hillary valde att avbryta sin kampanj för att sluta upp bakom Barak Obama. Det var verkligen på tiden. Inte för att Hillary är en dålig kandidat, men världen behöver ett enat demokratiskt parti som kan hindra att en inkompetent krigsveteran som John McCain kniper presidentposten i höstens val.
När jag först fick läsa om de demokratiska kandidaterna kände jag direkt att Hillary var den jag hejade på. Jag resonerade att hon säkert är mer kvinna än Obama är afro-amerikan. Men snabbt skiftade mina sympatier. Obamas kampanj, med en större kassa, är finansierad till stor del av små bidrag från massor av vanliga arbetande amerikaner. En president som inte är skyldig stora lobbyistorganisationer, företagare en viss politik, och en som inte kommer från de klassiska "presidentfamiljerna" tror jag verkligen kan betyda en förbättring.
För hur störigt det än kan tyckas har det betydelse även för oss på andra sidan atlanten.