I gårdagens DN skrev Lotta Fogde en artikel om hur feminismen åter blivit en snäv strömning mediellt. Linda Skugge, politiker och tv-personligheter som för några år sen tydligt beskrev sig själva som feminister gör det inte längre. Det Fogde kallar normalfeminism faller bort från debatten och kvar finns bara diskussionen om "68-rörelsens" kölvatten med större spridning av könssjukdomar, Fi-bråk mellan Ebba och Tina och islamofobiska pekfinger mot öst. Jag håller verkligen med Fogde om att feminismen bör vara ett levande begrepp i verklighetsbeskrivningen, det vi inom litteraturvetenskapen kallar mimesis. Det följande youtubeklippet får vara dagens exempel.
Igår var också dagen då Hillary valde att avbryta sin kampanj för att sluta upp bakom Barak Obama. Det var verkligen på tiden. Inte för att Hillary är en dålig kandidat, men världen behöver ett enat demokratiskt parti som kan hindra att en inkompetent krigsveteran som John McCain kniper presidentposten i höstens val.
När jag först fick läsa om de demokratiska kandidaterna kände jag direkt att Hillary var den jag hejade på. Jag resonerade att hon säkert är mer kvinna än Obama är afro-amerikan. Men snabbt skiftade mina sympatier. Obamas kampanj, med en större kassa, är finansierad till stor del av små bidrag från massor av vanliga arbetande amerikaner. En president som inte är skyldig stora lobbyistorganisationer, företagare en viss politik, och en som inte kommer från de klassiska "presidentfamiljerna" tror jag verkligen kan betyda en förbättring.
För hur störigt det än kan tyckas har det betydelse även för oss på andra sidan atlanten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar