Akvedukt i stockholm

Det här är årstabroarna. Västra och östra. Gamla och nya.

Jag kommer att skriva lite om akvedukter sen. Om ni inte vill det får ni lämna en kommentar, men jag bryr mig inte om vad ni säger. Den gamla bron är alltså designad efter en romersk akvedukt.

Fin va!

Hasta la vista!

Jag och Valdemar bokade ikväll en resa till Wien.

På fredag bär det av och förhoppningsvis kan vi hitta någonstans att bo ett par nätter för att sedan dra vidare till Bratislava, Slovakien. Eller kanske Ungern. Eller kanske Tjeckien.

Så många möjligheter...

Jag har varit i Wien en gång tidigare och gått längs deras egen walk-of-fame. En boulevard med stjärnor i asfalten prydda med namn på nästan alla feta kompositörer genom tiderna. Den här gången vill jag se följande saker:

En så här ful gubbe i någon tunnelbanestation och...

Gustav Klimts verk. Han var en av grundarna till Wiener Sezession och många av hans verk finner man på föreningens muséum.

Oh bother!

Nån som inte har värst mycket flyt nuförtiden är Labours Gordon Brown. Ett förslag till en skattereform har väckt stort missnöje även inom de egna leden och diskussioner har förts på diverse ledarsidor om risken för honom att tvingas avgå eller utlysa nyval.

Brown har nu backat och infört ett tillägg till reformen för att blidka massorna.

I dagens svenskan finns en artikel om ämnet där de skriver att Browns problem enligt en del bedömare är "kronisk obeslutsamhet".

Den diagnosen har redan en kronprins, i bokstavlig bemärkelse.

Allas vår velige yngling från Elsinore slott - Hamlet!

Hamlets pappa kommer tillbaka från döden för att avslöja sin broder som gärningsmannen bakom hans plötsliga bortgång. Gift i örat var metoden. Hamlet som inte riktigt kan bestämma sig för någonting spelar psykiskt instabil för att snärja sin farbror i en fälla. Det enda han lyckas med är att jonglera ett kranium, driva Ophelia till självmord och ta livet av ett gäng personer (inklusive sig själv).

Gordon browns pappa är också död, men inget hittills tyder på förgiftning och rapporter om gengångeri saknas också. Men om Browns öron kommer från hans pappas sida kan man knappast tänka sig lättare måltavla. Kolla in de där parabolerna!

Baggy jeans, huh!

Det är ju inte superkul med gammal skåpmat men kom precis på den här grejen som jag hade hysteriskt roligt åt någon gång i slutet av förra året. Eller kanske var det tidigt i år.

I P1 (vilket program minns jag inte) hade man ett reportage om den stad i USA som precis stiftat en ny lag (ja, i vissa fall kan enskilda städer ha specifika lagar som de sedan måste få godkända på en högre instans) där man förbjöd "baggy jeans".
Efter en kort redogörelse för lagändringen och småsnack om vad det kunde innebära följde en intervju med en av de genomdrivande politikerna bakom lagförslaget.
Precis som här i sverige och antagligen hela världen är det inte de studsigaste bönorna i påsen som väljer oavlönade uppdrag som lokalpolitiker.
Snubben de intervjuade fick vid ett tillfälle frågan hur man kunde lagstadga mot ett specifikt klädesplagg. Svaret hade inget att göra med obscenitet genom blottade kalsonger som man kunde tro, då det inte ingår i "public nudity". Nej, det fantastiska svaret var...(trumvirvel)...."Do you know how many hand grenades you can fit in a pair of baggy jeans?!"



MOAHAHAHA. Ge mig en kille/tjej med de största jeansfickorna i stan och jag lovar att jag får plats med fler handgranater i min ryggsäck.


TIPS! Se till att kolla upp eventuella dress-codes om ni ska någonstans i "fly-over-country" som amerikanerna kallar det som ligger mellan kusterna.

Aktion

Det bästa forumet jag hittat inom Sverige för att göra något i dödsstraffsfrågan är AMD, ett forum inom Amnesty som jobbar med regelbunda kampanjer mot dödsstraff och informationsspridning samt vädjandebrev.

De har också medverkat till en konferens om frågan med deltagare från ett flertal länder.

Deras sida hittar du här.

Döden

I dagens GP:

"Elva dödsdömda amerikander har fått avslag på sina överklaganden till högsta domstolen, i en uppföljning till HD:s beslut i förra veckan om att tillåta avrättningar med giftinjektion."

Tråkigt och som sagt väntat.

Elektriska stolen? Första...andra....tredje..WHAM

Jag måste bara skriva om de senaste ledarsidorna i DN, Svenskan och GP där de tar upp lagändringar kring dödsstraffet i U.S.A.

På ledarsidan i DN i helgen berättade de om en dom som nyss fallit i staterna där död genom giftinjektion bedömt som en human avrättningsmetod. I flera av staterna i U.S of A har antalet avrättningar minskat kraftigt, eller t.o.m avstannat, de senaste åren i avvaktan på denna dom.
Elektriska stolar använts fortfarande flitigt i västvärldens "största demokrati" men möjligheten att få avrätta fångar med giftinjektion kommer enligt experter antagligen att medföra en ökning i antalet fångar som får gå den gröna milen.
Tyvärr stannar det inte med denna dom. Flera fall där dödsstraff yrkats för sexuelbrott behandlas nu och en sådan straffsatts skulle öppna upp för flera brott som skulle kunna leda till dödsstraff. Väldigt obehagligt!
I flera av de länder där dödsstraff förekommer finns en gammal praxis att straffet endast kan tilldelas de som dömts för mord. Jag som verkligen är en sann motståndare till dödsstraff tycker inte att det är speciellt klokt till att börja med, men när världens mest inflytelserika land kan gå mot en mer reaktionär utveckling rörande dödsdomar skickar det kalla kårar längs med ryggraden.

Jag vet inte just på skrivande fot hur man kan jobba mot dödsstraffet i allmänhet, men jag återkommer med länkar till bra instutitioner. Till dess håll till godo med det här klippet från Roy Anderssons nya film "Du levande". Pretto schmetto förvisso, men läskigt pricksäkert när det gäller cyniska framtidsvisioner.

[tydligen gick det inte att embedda klippet jag hade tänkt mig. fuck-asses! men klicka på Du levandeoch kolla rättegångsscenen. klippet avslutas precis innan domaren säger "Elektriska stolen? Första...andra...tredje...WHAM". som i en auktion.]

Swedade filmer!

Senare ikväll kommer jag och några andra att gå på en visning av Be Kind Rewind med Jack Black och Mos Def.
Jag har varit sjukt sugen på den här filmen länge.
De filmer black och def spelar in i filmen kallas för svenska specialversioner (sweded movies). Att det här skulle bli en fluga på youtube var lätt att räkna ut och många bidrag har redan kommit.

Till exempel det här:


Kolla inte på för många nu innan ni ser filmen! Jag tror att det skulle förstöra lite av charmen, det var ju ändå de som var först.

Rysk middag

En av de godaste grejerna man kan äta till middag är den ryska rödbetssoppan borstch (uttalas egentligen borstj-tj och stavas olika överallt).
Här kommer ett klipp med enstruktioner för att göra en vegansk borstch.



Till borstchen måste man självklart dricka vodka. En fantastisk snapsvisa förhöjer stämningen.
Håll till godo:

Gräv ur tundran två dussin potäter
Låt dem jäsa uti fjorton dar
//: Modersmjölken för ryssar och sovjeterbrännes i babusjkas samovar ://
Kyl sen drycken i Sibiriens tjäle
tappa upp på immiga små glas
Höj sen glasen för fosterlandets välgång
sjung Nastarovja med en mäktig bas
Höj sen glasen för fosterlandets välgångsjung Nastarovja -låt glasen gå i kras!

Melodin till visan är den gamla ryska folkvisan katjuscha och den får ni här.

Bevisad kausalitet mellan inavel och banjo. (mer sunkit)

Klippet är från filmen "Deliverence" från 1972 och har för evigt klargjort sambandet mellan att spela en "mean banjo" och att ha föräldrar som är syskon.

Med banjos och inavel blir steget sen steget kort till Södertälje. Gruppen Larrys sjunger om Södertälje där "gräset alltid är grönt" med komp av banjos. Bandet Glasblåsarna hittade direkt en koppling och gjorde låten om Södertälje där hela släkten bor och trivs. "Min far bor i södertälje, min mor bor i södertälje, min bror bor i södertälje och där bor jag själv". VSV! (vilket skulle visas)

För att få chansen att dansa loss till dessa låtar och många andra minst lika bra, häng med på Sunkits 12-års kalas den 5:e Maj! Liveband och dj's på Debaser Slussen.

Fitt-flop

Det är säkert jag som inte hänger med i trenderna. Gammal skåpmat kanske.
När jag kom hem till Valdemar & Mia igår och de visade mig annonsen i en tidning trodde jag det var ett skämt...men hey it´s the real deal.

The Fit-Flop!

Här är den första av sju "benefits" med att använda fitt-floppen.

"1. FitFlop midsoles incorporate patent-pending micro-wobbleboardTM technology, to give you a workout while you walk. Developed by Darren James and Dr David Cook at LSBU, the FitFlop's unique safely -tapered midsole places varying densities of EVA under your feet each time you step, to challenge the support and balance muscles of the foot and leg." - http://www.thefitflop.com/benefits

Jag ser sjukt mycket fram emot att få skratta åt alla som kommer vinglande på sina fit-flops i sommar.

För er som inte får nog

P3 - dokumentär hade igår ett fantastiskt intressant program om Harald Edelstam.

För er som inte fått nog av den karismatiske svenska ambassadören genom fjolårets "Svarta Nejlikan" och den biografi som sonen gav ut kan jag varmt rekomendera en lyssning. Och till alla som inte har fått smaka på guben alls såklart.

Förstår du symbolikeeen?

För några år sedan promenerade jag, Danny och Olle mot nattbussen längs Götgatan på väg hem efter en helkväll på Kvarnen.
Mellan Café Dolce och Söderbokhandeln stöter vi på en snubbe som frågar oss om cigg. När vi svarar att vi inte röker utbrister han med den lenaste röst "det gööör inget. bara en bit bort bor min kvinna. nu ska jag gå hem till henne. sen ska jag röööka en feeeting, och sen ska jag älska med min kvinna."
Det låter som om killen har sitt på det torra tänker vi och förbereder oss för att gå vidare, men Danny som är lite sådär fyllemarisk vill veta vad killen lyssnar på i sina snäckor. "Det är mitt baaaand. Pangea Fem, förstår ni?"
Jag börjar babbla nåt om pangea som den stora kontinenten innan kontinenterna bildades, men "fem" går jag bet på. Gissar att de kanske är fem bandmedlemmar.
"Faaaam! Inte fem. Förstår du symboliken?"
Nej.
"Faaaam, som i family broder."
Danny tycker givetvis att det är det bästa han någonsin hört och startar en ivrig diskussion om bandets storhet. Vi får veta att de hela tiden tackar nej till stora skivkontrakt, eftersom skivbolagen försöker få dem att bli något de inte är.
Sångaren i bandet är tydligen gudabenådad och skulle, om han bara ställde upp, utan problem ro hem idoltiteln.

Och här kommer dem gott folk......Pangeeeeeeeea Faaaaaaaaam!


Killen med rastas är vår man. Skönsångaren killen med brillor och hästsvans.
Whataguys!

Guillo, Schmuillo

Ibland känner man för att tipsa om en bok man läst. Ibland känner man för att kasta lite skit på Jan Guillo. Inget man kan rå för, så varför ha dåligt samvete? Bättre sätta igång och göra något konstruktivt av det.

De två böckerna jag tänkte hissa respektive dissa idag är Jan Guillos 'Ondskan' och Charles Bukowskis 'Ham on rye'.

Båda böckerna är semi-självbiografiska. Men medan Bukowski var helt rak med att han snackar rätt mycket skit påstod Guillo fram till debatten rörande sanningshalten att det mesta stämde.
De handlar båda om en ensamvargs tuffa uppväxt med oddsen mot sig. Jag gör det kortfattat och bara spaltar upp likheter och skillnader.

Likheter
1. Både Erik Ponti (ondskan) och Henri Chinaski (Ham on rye) blir misshandlade av sina fäder (plastpappa i Pontis fall).

2. Ingen är populär hos de äldre coola killarna.

3. De är båda naturligt skilled. Henri har lätt för att skriva. Ponti likaså + är grym på att simma.

Olikheter
1. Ponti står upp för de som är svagare än honom själv och blir töntarnas hjälte. Henri växer snabbt sig stor och töntarna tyr sig till honom, men han stör sig på att de lockar till sig mobbarna och griper inte in när töntarna blir misshandlade framför honom.

2. Ponti får ihop det med den snygga finlandssvenska servitrisen på sin internatskola. Henri får acne vulgaris och har noll socialt iq...får alltså ingen punani.

3. Ponti kommer på att han vill bli journalist. Henri kommer på att han vill bli alkoholist.

4. Ponti slåss i ringen för att ändra på det penalistiska systemet i skolan. Henri slåss när han ser att han kan vinna och för att det är skönt att känna adrenalinet pumpa.

Det krävs inte riktigt nån summering för att alla ska förstå att 'Ham on rye' är betydligt roligare läsning, men med lite mindre snusk. Henri är ju ful som stryk. Något han tar igen med råge senare i livet genom att vara en framgångsrik författare.
[titeln Ham on rye parodiserar f.ö på Catcher in the rye]

Till Guillos försvar är han rolig som lever för att skjuta stora djur som det inte finns så många av. Han ställde också upp för Ahmed och Muhamed när USA jagade terrorister världen över. Och för att han hade sinnet för humor nog att kasta sig in i striden mellan Björn Ranelid och Liza Marklund för några år sen. Förklaring nedan.

[I litteraturhistoria talar man om 'le querelle des anciens et des modernes' - ja, även på svenska snackar man franska. och ja, skittöntigt - det betyder iaf bråket mellan de gamla och de nya och utspelade sig på 1700-talet. Det handlade om huruvida moderna (läs 1700-tal) författare kunde mäta sig med de antika giganterna. I england hade man en liknande konflikt som delade författarna i två grupper, 'the war of the books'. Skönt då att Marklund, Ranelid och Guillo räddade ansiktet på oss svenskar med en riktig batalj! Bara tre hundra år för sent.]

Envar och konsten

Idag besökte jag Gustavs vårutställning på Nyckelviksskolan. Det var trevligt att gå omkring och titta på alla verk i trä, metall, kanvas, tyg och lera. En person hade bredvid sitt textilverk en förklarande text som jag fastnade vid. Texten förklarade på engelska hur konsten skapades inuti betraktaren och att man gärna fick föra in sina känslor av konstverket i en gästbok som låg där.

Meta är alltid inne.

Att konst är en subjektiv upplevelse är inget nytt. Verkligen inte, men att generation efter generation, person efter person, kommer till insikt i det är fantastiskt underbart härligt! Alltså det härliga tycker jag ligger i hur vi vandrar i varandras fotspår även när vi betonar vår individualitet. Jag var den förste i världen att komma på att "alla är egoistiska - jämt" i högstadiet. Hahaha. Det var väl ungefär samtidigt som jag gick klädd i pyamas och reciterade poesi från axlarna från statyer.
Sen gillade jag iofs meta-idén på riktigt. Att konstverket inte är färdigt förrän människor som sätt det plitat ner kommentarer i boken. Lite samma tankeexpriment som om ljudet av blixten som slår ner i ett träd verkligen existerar om ingen finns att uppfatta det.

[Bilden är Cezanne. En av favoriterna. Han gillade frukt - vilket säkert gjorde att han nådde den aktningsvärda åldern av 67 år (jfr Jimi Hendrix, Janis Joplin, Curt Cobain)]

Mer fisk!

Jo. En sak till.
När jag skulle hitta matchvikten på blåfenad tonfisk till det förra inlägget tog jag mina siffror från wikipedia. Om ni inte känner det är tillförlitligt kan jag ju säga er att era mammor inte är tillförlitliga. Ingen av dem har ringt mig som de lovade.

Men det var wikisidan om tonfisk som var grejen här.
Lyssna på det här sköna:
"Tonfisken används numera som matfisk, med stor del till sushi, men passar även bra som grillad eller stekt i större filébitar. Tonfisk på burk är en annan art."
Vafan? Så bra när det är helt korrekt, men låter som om det blir en annan art när de hamnar i burkar. Det riktiga misstaget kommer först i slutet av artikeln.

"Livsmedlet tonfisk säljs och förekommer oftast i konservburkar."

Jamen. Vad är det här nu då för art av tonfisk? Inte den som kommer på burk, det minns vi från tidigare. Men det kanske är skillnad på livsmedlet tonfisk och fisken tonfisk.
Som i den Morgan Pålsson-sketchen när han är med i nyheter på lätt svenska i radio.

Pastellio

Jag har valt att färgsätta den här bloggen i pastellfärger.
Min förhoppning är att kanske Bistro Boheme kommer att behålla sina pastellfärger nu när de renoverar om. Det är klart att vilka färger Envars spel har inte kommer att påverka Bistro Boheme, mina vänner läser ju inte ens den här bloggen. Men det känns bra att göra någonting.

"Att minnas härligheten med pastell är att minnas sin barndoms somrar." - Winston Churchill


Såvitt jag vet finns ingen mer pastellbar i sthockholm just nu och om de målar om den...vad göra? Jag byter väl tillbaka till grundfärgerna på bloggen och så kan vi låtsas som om den här paletten aldrig existerat. Som med den blåfenade tonfisken, va!

Jättehotad är den. Blir normalt 2-3 meter lång och väger mellan 500-600 kg. Det är ca 400-500 kg mer än Winston jao.
Dang!

Kanske borde man inte bloggisch på nattjobbet.

Nedladdningssjukan

När jag gick upp imorse gjorde jag en fin lista på allt som skulle hinnas med innan jag åker till jobbet ikväll.
Nu har jag segat jättemycket hemma med att läsa bloggar, lyssna på musik, göra armhävningar och flexat med mina guns framför spegeln. Efter att slutligen fått gjort allt som kunde lösas från lägenheten är jag nu reda att åka upp på stan och fixa den andra halvan av listan.
Men någonting hindrar mig.
Efter den fantastiska kvällen på klubben sunkit i måndags bestämde jag mig för att försöka hitta lite sunkig musik att ladda ner. Efter lite sökande hittade jag en riktig guldåder. Sunkitarrangörernas egna bibliotek, men nästan helt utan personer som delade filerna.
Nu har jag för tillfället lite flyt i trafiken så jag vågar inte åka hemifrån. Tänk om jag inte får ner en massa sköna låtar då!

Problem problem.

Göteborg verkar vara ett jättebra alternativ för mina stuider iaf.
Studievägledaren vid göteborgs universitet var astrevlig och hennes försäkringar om att jags kulle få plugga det jag ville med lite pusslande gjorde mig på bra humör.

Envar och naturen

För något år sedan visade Gustavs pappa en bild på Munchs 'skriet' för mig och frågade mig var skriet på målningen kommer ifrån. Tidigare hade jag alltid tänkt att det självklart kom från den skräckslagne figuren på bilden. Sven menade att skriet i själva verket genomsyrar världen runt figuren och att dennes förvridna ansiktsuttryck kommer av ett försök att stänga ute detta skri.



Tanken har funnits med mig dessa år och då och då poppat upp i huvudet. Visst kan det kännas precis så ibland att världen tränger på och den absolut nödvändiga förmågan att sortera alla intryck sviker oss. Munch själv skrev tydligen detta om målningen: "Jag stod där, darrande av rädsla. Och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen".

Idag känns det faktiskt inte så för mig. Jag känner mig ganska on top och senare ska jag antagligen dra till Valdemar och spela lite spel. Jag är ensam i lägenheten över helgen och hur mycket jag än tänker mig innan att jag ska passa på att få lite ensamtid blir jag alldeles för stirrig när jag väl sitter här. Usch. Ensamheten är något jag måste lära mig. Det kommer säkert finnas jättemånga tillfällen i livet då jag kommer att vara för mig själv.
På samma sätt som omgivningen i Munchs målning kan blir för mycket ibland kan man kanske se figuren som det surrande sociala livet och detta isande skri som ensamhetens.
Mer och mer fyller vi våra tysta liv med ljud för att stänga ute ensamhetens gälla stämma. Med tv, musik, bråk hos grannarna.

Jag låter väl inte dysteryster? Det är jag inte. Puzzizz

Moskva, moskva, moskva!

Eller varför inte 'Dji-dji-djingis khan'.

Igår besökte jag klubb sunkit för första gången men verkligen inte för sista.
I källaren på Bröderna Olssons Garlic & Shots skrek högtalarna ut gamla mer eller mindre bortglömda skitlåtar. Men som med allt annat som serveras i överflöd är det omöjligt till slut att stå emot. Vi dansade, sjöng med och såg runt omkring oss andra gäng av stockholmskids göra samma lika. Två killar utan t-shirts drack direkt ur en pitcher till 'Brittas Fitta'. Ojojoj.
Det var verkligen en kväll att minnas och om du befinner dig i stockholm den 5:e maj se till att vara på Debaser slussen för deras helkväll med dåliga liveartister.

Har lagt upp en länk för att ladda ner SRs bokradio. I deras nya bokcirkel diskuterar Jonas Hassen Khemiri, Elsie Johansson och Aase Berg Leo Tolstoys gamla no.1 hit Anna Karenina.
Om ni inte läst boken skulle jag verkligen varmt bilja rekomendera den.

Förra året kom en ny svensk översättning som tydligen skall vara bra. Föregångaren var alldeles för gammal och skulle säkerligen förstöra intrycket av boken för många unga idag. Själv har jag läst översättningen till engelska av Richard Pevear, som är helt otrolig!
Dagens tanke jag hakat upp mig på är vad vi kommer att se oss som när vi kolar.
I Anna Karenina möter vi bland andra do-gooder Konstantin Levin och dennes krånglige bror Nikolaj. En bit in i boken ligger Nikoaj för döden (ingen spoiler vafan, det är ingen stor grej). När han väl ligger i feberyror (stor grej inom rysk litteratur) börjar han förtvivlat söka förlåtelse för sitt levene. Omvartannat ber han gud om syndernas förlåtelse och djälvulen att denne skall behandla honom väl i helvetet.
När jag läste boken berördes jag verkligen av det här stycket. När det är dags, vem kommer jag att ropa till? Nu tror inte jag på gud, men dikotomin mellan gott och ont inom oss själva tror jag existerar oavsett. Jag är inte så intresserad av att försöka leva så "gott" det går, men jag hoppas att det är mina fina sidor jag stöttar mig på i det avgörande ögonblicket. Annars dör man väl ensam?

Har också en idé till en kortfilm på tema döden. Jag tycker upplägget är bra, men palla hitta skådisar i åldrarna 9-80. Det kommer säkert rinna ut i sanden. Kanske bättre att bara lägga upp manusskiten på nätet och låta nån annan realisera det. Det ska ju starta nån sån kunskapsbank läste jag nyligen i SVD. Det är en skön idé tycker jag. Varför hålla på bra inspirerande idéer när det finns andra som har tid men ingen inspiration? Superkool.

Och magen mår bra.

Äntligen potatisgratäng!

Jorå, s'att närå.

Jag har gjort det till lite av en vana att köpa potatis och stjälkselleri som bara får ligga och se fina ut i kylskåpet. Kruxet är ju att då ett tag förflutit ser de inte så smarriga ut längre. Vuxenpoängen rasslar tillbaka till noll och ännu längre.
Men idag hände det! Jag och Elinor fixade en grym potatisgratäng med haricot-verts och bönsallad. Mumsilicious!
Ett hett tips för att piffa upp your average potatisgratäng är basilika. Mycket uppskattat.
Till gratängen drack vi Wisby Klosteröl som är en undangömd pärla i det svenska malt-humle-jäst-vatten-sortimentet. Om inte ditt lokala systembolag har det i sitt ordinarie sortiment beställ bara. Systemet har ett otroligt lager med alla möjliga godsaker.

Lite mindre mat då.
Jag hängde på café med Guge idag. Tanken var att jag skulle läsa Pappa Goriot och han jobba på sina arbetsprover till en utbildning i Malmö.
Det blev inte så mycket Goriot utan mer finurlande på en design till något för hantering av varma föremål. Det är en riktigt klurig uppgift de fått. Det blir naturligt så att man glider in på allt varmt som ska tas hand om i ett kök och det är riktigt svårt att hitta på något nytt.
Miljonerz av människor använder sina kök varje dag och marknaden för produkter som ugnsvantar, termosar, underlägg är enorm. Allt känns liksom redan gjort.
Kul var det iaf att få plocka fram sina kreativa sida lite. Jag har märkt att när gugge kommer med önskemål om inspiration finns massor att ta av. Jag måste börja göra något mer skapande känner jag. Och lära mig ett instrument. Och ett nytt språk. Det var mina två rätt ambitiösa nyårslöften. Jag kunde inte börja Persiska 1 nu på våren, men kanske kan jag klämma in en tyskakurs i sommar eller höst. Instrumentet är svårare. Jag har svårt att bestämma mig för vad som vore ball. Klarinett lockar för tillfället, men hur cool är det med en ensam klarinett i sommarnatten?

Nåt annat jag borde ta upp innan det faller bort är att jag gått och blivit en gay-magnet på senare tid. Jag vet inte riktigt om det är något i mitt sätt att klä mig eller om det är min nya frisör men de skamlösa förslagen ramlar in. Jag har inget emot det som grej att en kille stöter på mig, tvärtom blir jag givetvis smickrad. Men det är konstigt att det ska vara svårt att säga ifrån när man tycker att det börjar gå för långt.
Jag tror att det kan vara så att jag har bilden av mig själv som väldigt tolerant och öppensinnad. Att snäsa av en kåt snubbe skulle kännas lite som ett påhopp på homosexualitet. Men seriöst. En bög på 190 cm som hoppar jämfota och säger 'snälla snälla snälla! hångla med mig! kom igen!', trots upprepade 'nej' från min sida, borde man kunna be dra åt helvete.

Envars första drag

Jag tycker inte om när saker blir pretentiösa och svårtillgängliga och högtravande.
Den här bloggen kommer nog att bli precis sån. Usch.
För att rättfärdiga det tänker jag självklart alltid förklara när jag obegripligt refererar till böcker och skit. Namnet på bloggen kan vi ju börja med. Det är djupt skit.
['Spelet om envar' är ett allegoriskt drama från 1400-talet. En allegori är alltså en omskrivning av något i en ny form. Namnet på snubben i dramat är alltså 'Envar' och får alltså stå för mänskligheten i helhet. Hans kompisar heter 'Familj' osv.
Dramat handlar alltså om Envars själ som det måste bli nåt av. Vem kan han (man) lita på när båten gungar? ]
Jag läste 'Spelet om Envar' i den litteraturvetenskapliga kurs jag just nu går på Stockholms Universitet. Spelet som sådant var väl sådär. Det mesta av alla gamla grejer vi läser är inte intressanta som läsupplevelser, utan som produkter av idéströmningar. Nu börjar vi närma oss pudels kärna vad det gäller min blogg.
['Pudelns kärna' är ett uttryck jag länge undrade varifrån det kom. Eftersom tidigare nämnda kurs gett mig svaret låter jag även er ta del av det. I Goethes Faust 1 och 2, ett tyskt drama nästan omöjligt att sätta upp båda delarna av, följer djävulen Mephisto doktor Faust hem till sin kammare i form av en pudel. Då han senare upphäver magin och går från pudelrockare till djävulsrockare utropar Faust 'Så det var pudelns kärna!'.]
Min tanke med bloggen var att få kasta ut alla de där stora och små frågorna jag hela tiden formulerar för mig själv. Varför? Det vet jag inte riktigt och kanske visar det sig vara en skitdålig idé. Då får jag väl börja blogga om kläder och kändisar istället.

Den första tanken jag tar upp här får då åter referera tillbaka till Envar och hans hopplösa försök att få sina vänner att följa honom i döden. Utan att veta att det faktiskt var så köpte jag för ett tag sedan Philip Roths bok 'Everyman'. Tydligen anspelar titeln direkt på Envar. Roths bok handlar i grunden om samma problematik, men utan att slänga det i ansiktet på oss. En man dör. Vad finns kvar? Lite simpelt kanske att dra fram den gamla skåpmaten. Det är väl en av de äldsta frågorna runt omkring. Kanske bara just därför är den så bra.
I den gamla 'Spelet om envar' serveras vi en moralkaka som i princip förstör hela den intressanta frågeställningen. I den nya Envar - Everyman - slipper vi det, men jag känner fortfarande mig otillfredsställd. Det är väl ändå fel angreppsvinkel.
I stockholm 2008 vill jag veta varför vi envisas med att ställa frågan?
Är inte bara den här bloggen ytterligare ett bevis på hetsen att lämna något efter sig eller skapa sig ett namn att bära ner i myllan? Det känns liksom lite uttjatat med existentiella kriser. Att alla som har dem existerar gör det inte bättre. Descartes formulerade satsen 'cogito ergo sum' - jag tänker alltså är jag - och hade jag kunnat snickra latin hade jag ersatt tänker med krisar idag.
Fy fan vad pretto - fast dåligt!

Måste nog slänga in lite bajs för att rädda mig ur det här pinsamma.
Bajs bajs bajs.
Bajs.