Moskva, moskva, moskva!

Eller varför inte 'Dji-dji-djingis khan'.

Igår besökte jag klubb sunkit för första gången men verkligen inte för sista.
I källaren på Bröderna Olssons Garlic & Shots skrek högtalarna ut gamla mer eller mindre bortglömda skitlåtar. Men som med allt annat som serveras i överflöd är det omöjligt till slut att stå emot. Vi dansade, sjöng med och såg runt omkring oss andra gäng av stockholmskids göra samma lika. Två killar utan t-shirts drack direkt ur en pitcher till 'Brittas Fitta'. Ojojoj.
Det var verkligen en kväll att minnas och om du befinner dig i stockholm den 5:e maj se till att vara på Debaser slussen för deras helkväll med dåliga liveartister.

Har lagt upp en länk för att ladda ner SRs bokradio. I deras nya bokcirkel diskuterar Jonas Hassen Khemiri, Elsie Johansson och Aase Berg Leo Tolstoys gamla no.1 hit Anna Karenina.
Om ni inte läst boken skulle jag verkligen varmt bilja rekomendera den.

Förra året kom en ny svensk översättning som tydligen skall vara bra. Föregångaren var alldeles för gammal och skulle säkerligen förstöra intrycket av boken för många unga idag. Själv har jag läst översättningen till engelska av Richard Pevear, som är helt otrolig!
Dagens tanke jag hakat upp mig på är vad vi kommer att se oss som när vi kolar.
I Anna Karenina möter vi bland andra do-gooder Konstantin Levin och dennes krånglige bror Nikolaj. En bit in i boken ligger Nikoaj för döden (ingen spoiler vafan, det är ingen stor grej). När han väl ligger i feberyror (stor grej inom rysk litteratur) börjar han förtvivlat söka förlåtelse för sitt levene. Omvartannat ber han gud om syndernas förlåtelse och djälvulen att denne skall behandla honom väl i helvetet.
När jag läste boken berördes jag verkligen av det här stycket. När det är dags, vem kommer jag att ropa till? Nu tror inte jag på gud, men dikotomin mellan gott och ont inom oss själva tror jag existerar oavsett. Jag är inte så intresserad av att försöka leva så "gott" det går, men jag hoppas att det är mina fina sidor jag stöttar mig på i det avgörande ögonblicket. Annars dör man väl ensam?

Har också en idé till en kortfilm på tema döden. Jag tycker upplägget är bra, men palla hitta skådisar i åldrarna 9-80. Det kommer säkert rinna ut i sanden. Kanske bättre att bara lägga upp manusskiten på nätet och låta nån annan realisera det. Det ska ju starta nån sån kunskapsbank läste jag nyligen i SVD. Det är en skön idé tycker jag. Varför hålla på bra inspirerande idéer när det finns andra som har tid men ingen inspiration? Superkool.

Och magen mår bra.