Guillo, Schmuillo

Ibland känner man för att tipsa om en bok man läst. Ibland känner man för att kasta lite skit på Jan Guillo. Inget man kan rå för, så varför ha dåligt samvete? Bättre sätta igång och göra något konstruktivt av det.

De två böckerna jag tänkte hissa respektive dissa idag är Jan Guillos 'Ondskan' och Charles Bukowskis 'Ham on rye'.

Båda böckerna är semi-självbiografiska. Men medan Bukowski var helt rak med att han snackar rätt mycket skit påstod Guillo fram till debatten rörande sanningshalten att det mesta stämde.
De handlar båda om en ensamvargs tuffa uppväxt med oddsen mot sig. Jag gör det kortfattat och bara spaltar upp likheter och skillnader.

Likheter
1. Både Erik Ponti (ondskan) och Henri Chinaski (Ham on rye) blir misshandlade av sina fäder (plastpappa i Pontis fall).

2. Ingen är populär hos de äldre coola killarna.

3. De är båda naturligt skilled. Henri har lätt för att skriva. Ponti likaså + är grym på att simma.

Olikheter
1. Ponti står upp för de som är svagare än honom själv och blir töntarnas hjälte. Henri växer snabbt sig stor och töntarna tyr sig till honom, men han stör sig på att de lockar till sig mobbarna och griper inte in när töntarna blir misshandlade framför honom.

2. Ponti får ihop det med den snygga finlandssvenska servitrisen på sin internatskola. Henri får acne vulgaris och har noll socialt iq...får alltså ingen punani.

3. Ponti kommer på att han vill bli journalist. Henri kommer på att han vill bli alkoholist.

4. Ponti slåss i ringen för att ändra på det penalistiska systemet i skolan. Henri slåss när han ser att han kan vinna och för att det är skönt att känna adrenalinet pumpa.

Det krävs inte riktigt nån summering för att alla ska förstå att 'Ham on rye' är betydligt roligare läsning, men med lite mindre snusk. Henri är ju ful som stryk. Något han tar igen med råge senare i livet genom att vara en framgångsrik författare.
[titeln Ham on rye parodiserar f.ö på Catcher in the rye]

Till Guillos försvar är han rolig som lever för att skjuta stora djur som det inte finns så många av. Han ställde också upp för Ahmed och Muhamed när USA jagade terrorister världen över. Och för att han hade sinnet för humor nog att kasta sig in i striden mellan Björn Ranelid och Liza Marklund för några år sen. Förklaring nedan.

[I litteraturhistoria talar man om 'le querelle des anciens et des modernes' - ja, även på svenska snackar man franska. och ja, skittöntigt - det betyder iaf bråket mellan de gamla och de nya och utspelade sig på 1700-talet. Det handlade om huruvida moderna (läs 1700-tal) författare kunde mäta sig med de antika giganterna. I england hade man en liknande konflikt som delade författarna i två grupper, 'the war of the books'. Skönt då att Marklund, Ranelid och Guillo räddade ansiktet på oss svenskar med en riktig batalj! Bara tre hundra år för sent.]