Idag besökte jag Gustavs vårutställning på Nyckelviksskolan. Det var trevligt att gå omkring och titta på alla verk i trä, metall, kanvas, tyg och lera. En person hade bredvid sitt textilverk en förklarande text som jag fastnade vid. Texten förklarade på engelska hur konsten skapades inuti betraktaren och att man gärna fick föra in sina känslor av konstverket i en gästbok som låg där.Meta är alltid inne.
Att konst är en subjektiv upplevelse är inget nytt. Verkligen inte, men att generation efter generation, person efter person, kommer till insikt i det är fantastiskt underbart härligt! Alltså det härliga tycker jag ligger i hur vi vandrar i varandras fotspår även när vi betonar vår individualitet. Jag var den förste i världen att komma på att "alla är egoistiska - jämt" i högstadiet. Hahaha. Det var väl ungefär samtidigt som jag gick klädd i pyamas och reciterade poesi från axlarna från statyer.
Sen gillade jag iofs meta-idén på riktigt. Att konstverket inte är färdigt förrän människor som sätt det plitat ner kommentarer i boken. Lite samma tankeexpriment som om ljudet av blixten som slår ner i ett träd verkligen existerar om ingen finns att uppfatta det.
[Bilden är Cezanne. En av favoriterna. Han gillade frukt - vilket säkert gjorde att han nådde den aktningsvärda åldern av 67 år (jfr Jimi Hendrix, Janis Joplin, Curt Cobain)]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar