För några år sedan promenerade jag, Danny och Olle mot nattbussen längs Götgatan på väg hem efter en helkväll på Kvarnen.
Mellan Café Dolce och Söderbokhandeln stöter vi på en snubbe som frågar oss om cigg. När vi svarar att vi inte röker utbrister han med den lenaste röst "det gööör inget. bara en bit bort bor min kvinna. nu ska jag gå hem till henne. sen ska jag röööka en feeeting, och sen ska jag älska med min kvinna."
Det låter som om killen har sitt på det torra tänker vi och förbereder oss för att gå vidare, men Danny som är lite sådär fyllemarisk vill veta vad killen lyssnar på i sina snäckor. "Det är mitt baaaand. Pangea Fem, förstår ni?"
Jag börjar babbla nåt om pangea som den stora kontinenten innan kontinenterna bildades, men "fem" går jag bet på. Gissar att de kanske är fem bandmedlemmar.
"Faaaam! Inte fem. Förstår du symboliken?"
Nej.
"Faaaam, som i family broder."
Danny tycker givetvis att det är det bästa han någonsin hört och startar en ivrig diskussion om bandets storhet. Vi får veta att de hela tiden tackar nej till stora skivkontrakt, eftersom skivbolagen försöker få dem att bli något de inte är.
Sångaren i bandet är tydligen gudabenådad och skulle, om han bara ställde upp, utan problem ro hem idoltiteln.
Och här kommer dem gott folk......Pangeeeeeeeea Faaaaaaaaam!
Killen med rastas är vår man. Skönsångaren killen med brillor och hästsvans.
Whataguys!
söndag 13 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar