Äntligen potatisgratäng!

Jorå, s'att närå.

Jag har gjort det till lite av en vana att köpa potatis och stjälkselleri som bara får ligga och se fina ut i kylskåpet. Kruxet är ju att då ett tag förflutit ser de inte så smarriga ut längre. Vuxenpoängen rasslar tillbaka till noll och ännu längre.
Men idag hände det! Jag och Elinor fixade en grym potatisgratäng med haricot-verts och bönsallad. Mumsilicious!
Ett hett tips för att piffa upp your average potatisgratäng är basilika. Mycket uppskattat.
Till gratängen drack vi Wisby Klosteröl som är en undangömd pärla i det svenska malt-humle-jäst-vatten-sortimentet. Om inte ditt lokala systembolag har det i sitt ordinarie sortiment beställ bara. Systemet har ett otroligt lager med alla möjliga godsaker.

Lite mindre mat då.
Jag hängde på café med Guge idag. Tanken var att jag skulle läsa Pappa Goriot och han jobba på sina arbetsprover till en utbildning i Malmö.
Det blev inte så mycket Goriot utan mer finurlande på en design till något för hantering av varma föremål. Det är en riktigt klurig uppgift de fått. Det blir naturligt så att man glider in på allt varmt som ska tas hand om i ett kök och det är riktigt svårt att hitta på något nytt.
Miljonerz av människor använder sina kök varje dag och marknaden för produkter som ugnsvantar, termosar, underlägg är enorm. Allt känns liksom redan gjort.
Kul var det iaf att få plocka fram sina kreativa sida lite. Jag har märkt att när gugge kommer med önskemål om inspiration finns massor att ta av. Jag måste börja göra något mer skapande känner jag. Och lära mig ett instrument. Och ett nytt språk. Det var mina två rätt ambitiösa nyårslöften. Jag kunde inte börja Persiska 1 nu på våren, men kanske kan jag klämma in en tyskakurs i sommar eller höst. Instrumentet är svårare. Jag har svårt att bestämma mig för vad som vore ball. Klarinett lockar för tillfället, men hur cool är det med en ensam klarinett i sommarnatten?

Nåt annat jag borde ta upp innan det faller bort är att jag gått och blivit en gay-magnet på senare tid. Jag vet inte riktigt om det är något i mitt sätt att klä mig eller om det är min nya frisör men de skamlösa förslagen ramlar in. Jag har inget emot det som grej att en kille stöter på mig, tvärtom blir jag givetvis smickrad. Men det är konstigt att det ska vara svårt att säga ifrån när man tycker att det börjar gå för långt.
Jag tror att det kan vara så att jag har bilden av mig själv som väldigt tolerant och öppensinnad. Att snäsa av en kåt snubbe skulle kännas lite som ett påhopp på homosexualitet. Men seriöst. En bög på 190 cm som hoppar jämfota och säger 'snälla snälla snälla! hångla med mig! kom igen!', trots upprepade 'nej' från min sida, borde man kunna be dra åt helvete.